Nya stambanor frigör kapacitet på dagens järnvägar för regional trafik och gods, samtidigt som de knyter samman växande arbetsmarknader, skriver Daniel Badman, näringspolitisk chef på Handelskammaren Jönköpings län i en debattartikel i Jönköpingsposten den 26 augusti.
Sverige står inför ett vägval. Ska vi fortsätta och bara lappa och laga ett järnvägssystem som redan har nått kapacitetstaket eller bygga den infrastruktur som krävs för att Sverige ska vara en konkurrenskraftig industrination också i framtiden?
För Jönköpings län är frågan avgörande. Men framför allt är den nationell.
Svenskt näringsliv är beroende av fungerande transporter. När järnvägen är överbelastad, godstågen försenas och kapaciteten inte räcker till för nya arbetsmarknads- och godsflöden blir det en kostnad för hela Sverige. Handelskammaren Jönköpings län har därför länge drivit behovet av ökad järnvägskapacitet i södra Sverige och av att nya stambanor måste ses som ett sammanhängande system, inte som isolerade projekt.
Nya stambanor handlar inte bara om snabbare tåg. De frigör kapacitet på dagens järnvägar för regional trafik och gods, samtidigt som de knyter samman växande arbetsmarknader. Från Jönköping skulle exempelvis Göteborg via Borås och Norrköping via Linköping kunna nås på mindre än en timme.
Jönköping är i detta sammanhang inte en slutpunkt. Regionen är länken.
Det blir ännu tydligare när Europa bygger ut sina transportkorridorer. Fehmarn Bält-förbindelsen mellan Danmark och Tyskland kommer att skapa en ny direkt länk mellan Skandinavien och kontinenten. Våra grannländer rustar för de nya gods- och personflöden som följer. Sverige måste se till att vi inte blir flaskhalsen i den nya europeiska korridoren.
Här har Jönköpingsregionen en strategisk roll. Ett sammanhängande järnvägssystem genom södra Sverige kan knyta ihop Göteborg, Jönköping, Östergötland, Malmö och Öresundsregionen och därifrån Sverige med Danmark och övriga Europa.
Den nationella planen för infrastruktur 2026–2037 presenterades av regeringen innan sommaren. Den innehåller flera välkomna satsningar för länet. För näringslivet är utbyggnaden av riksväg 40 mellan Jönköping och Ulricehamn till 2+2-väg, åtgärder vid Ekhagsrondellen och investeringen på riksväg 26 mellan Mullsjö och Slättäng förstås mycket välkomna och viktiga.
Men på järnvägssidan saknas helheten. Satsningar på järnväg mellan Göteborg–Borås, Ostlänken och Hässleholm–Lund är viktiga steg även för vår regions företag. Men utan en plan för fortsättningen riskerar flaskhalsarna bara att flyttas. Därför behövs ett samlat grepp om södra Sveriges stambanor. Där vår region är den självklara noden för helheten.
Efter riksdagsvalet har Jönköpings läns politiker ett ansvar.
Vi uppmanar länets kommande riksdagsledamöter – från samtliga partier – att aktivt driva infrastrukturfrågorna med fokus på regional konkurrenskraft den kommande mandatperioden. Det handlar om nya stambanor i södra Sverige, Jönköping som central nod, bättre kopplingar mot Göteborg och Östergötland och en fungerande länk söderut mot Öresund och Europa.
Ambition bör vara tydlig: Jönköpings län ska ha en stark representation i riksdagens trafikutskott.
Där behöver länets politiker, oavsett partitillhörighet, samla kraft för den infrastrukturpolitik som avgör Sveriges och Jönköpings län konkurrenskraft under decennier framåt.
Europa bygger sina nya transportvägar nu. Efter valet måste Jönköpings läns riksdagspolitiker se till att Sverige bygger sin del av dem.
